I väntan på vad som kommer sen...

Så, tillbaka i rutiner på riktigt nu då. Har skitit sig lite för oss med uppsatsen, saknar underlag och vet inte riktigt vad det ska bli av det hela då men det får lösa sig! Har haft ett möte med Christina men hoppas på att få till ett till snart för vi vet inte riktigt hur vi ska gå vidare nu.

Igår träffade jag Jullan igen och det var härligt, var så himla deppig innan pga allt skit med uppsatsen plus skitväder plus 0 motivation till nånting plus hela Erics situation med boende osv. Jullan fick absolut upp mitt humör iaf. Vi var o käkade sushi på Rå Epok, jag tog sashimi som var magisk! Svindyr, men magisk! Efter det gick vi på Var Glad spexarnas "Falklandskriget". Första halvan var lite sådär småseg som spex brukar vara i min mening men sen skrattade jag så jag grät nästan. Jättejätteduktiga tjejer o killar på scen och bakom. (Heja Idun!)

Åkte hem och sprang in en vända på gymmet för första gången sen i fredags. Jag har haft tid egentligen och är inte sjuk eller nånting men har bara känt att jag behöver jobba på min inställning till träningen. Det har blivit till ett tvång, något som jag bara gör utan att jag vill och som ger mig ångest när jag låter bli. Många tänker säkert att det vore fantastiskt att få in den rutinen och bara göra det även fast man inte vill och ja så är det ju delvis också förstås! Bara det att i mitt fall och för många andra säkerligen så har träningsglädjen försvunnit, jag ska försöka att i fortsättningen gå dit när jag vill och bara då. För inte fan avgör antalet gånger jag blippar mitt kort där i terminalen varje vecka hur bra jag är.