Här kommer så lite mer glada bilder från bättre dagar än idag:

Hehehe

Issas och mitt favoritställe var vi såklart tillbaka på.

Det var allt från Marbella.

Men för det mesta har det ju sett ut såhär. 

Issa och Elli var här helgen efter Marbella och förgyllde livet mitt.

Som sagt, mestadels såhär. (Känner ett behov av att förtydliga att jag bär min jobbtröja med stolthet och trivs bra, bara arbetsmängden som är lite för hög just nu)

Såg Benjamin Ingrosso! Hehe

Hälsade på hemma och var i stugan och krattade löv.

Var på Sam Smith konsert 19 april.

Uteserveringspremiär vilket avslutades med Ulrik Munther releasefest 20 april, ääälskade spelningen och grät tom lite.

Drack lite bubbel och mös hemma hos Natalie, ledde till knakfest ett par flaskor bubbel senare.

Dua Lipa 24 april (alltså 3 spelningar på 5 dagar)

Och i helgen kom mamma förbi efter sin körresa till Mallorca och vi passade på att käka brunch och besöka Kungsträdgården där körsbärsträden blommade för fullt! Daniel o jag firade också 9 år sedan första gången vi träffades med en middag hemma med vårt favorit-tredje-hjul Jakob.

Nu tar vi och fortsätter med denna sega vår! Hej!

Tillbaka i både Sverige och vardagen sen ett tag bra tag tillbaka nu. Marbella var trevligt, vi tog oss upp på La Concha utan missöden. Träffade Elin och hennes Tobias en av kvällarna och drack lite drinkar ihop, det var supertrevligt att träffa Elin igen! Kände mig när jag åkte därifrån ganska färdig med Marbella, blev förvånad själv och det kommer kanske ändras i framtiden men som det känns nu så har jag nog faktiskt inget behov av att åka tillbaka dit på ett tag.

Sen dess då, vad har hänt? Jo men jag har jobbat, är ju det livet består av till merpart. Har en rätt kass dag idag och är inne i en väldigt stressig period på jobbet, därav följer här en massa klagande. Har fullt nu nästan varje dag och har mkt nybesök vilket leder till mkt extra admin. Dels tar journalförandet längre tid men det blir också mer jobb i form av träningsprogram som ska klippas ihop. Plus att det tar ju mer tid och energi med nybesök, känna in personen, utförlig undersökning, förklara för patient, lägga upp en plan osv osv. Det tar ju oftast 40 minuter och då finns ingen tid över till att skriva journal. Känner mig väldigt stressad och rätt nedbruten, vilket min ibs-mage reagerar på såklart. Igår när vi var lediga så åt jag en massa skit jag inte borde för magens skull men mådde prima ballerina för var hemma och stressfri. Idag ballade den ur direkt när jag kom till jobbet och har haft ont hela dagen sen utan att ha ätit något opassande. Blir så himla deppig då också, orkade inte träna vilket jag ju helst vill men kände mig hindrad dels av energi och tidsbrist och av magen.
Så länge jag har haft lugnare i arenan har det varit hanterbart för då har jag hunnit ifatt de dagarna, nu när jag har fullt där med och åker hem med en massa journaler kvar att skriva blir det ju bara en hög som byggs på varje dag och jag är trött to be honest.

Okej så, klagat färdigt på det för stunden. Tänkte gå över till att klaga på energin som den feministiska kampen kräver. Det är hela tiden, i allt, överallt. Kan inte bara alla MÄN se "Jag är ingen lättfärdig man" på netflix?! Kvinnor behöver inte, ni lever det helvetet som filmen driver med varje dag, sen var den upplyftande tyckte jag att se och man fick som en liten paus från det här jävla patriarkatet så är man ute efter det så kan jag tipsa om det!
Den handlar alltså om en typisk man som är nöjd över att leva i patriarkatet som går in i en stolpe och vaknar upp i ett matriarkat. Ja men ni hör ju? Se och njut kvinnor/ Se och inse det SJUKA män (och fatta varför vi blir bittra feminister). Tack hej.

Efter detta klagoinlägg tänker jag nog göra ett nytt inlägg där jag lägger in bilder från dagar där jag varit lite mindre bitter.

Hej från Marbella!!
Eller från Puerto Banus ska vi nog säga egentligen. Men vi är här!! Åh vad härligt det är att vara tillbaka! Kände redan när vi klev av planet i Malaga att fan, de 2 månaderna som vi spenderade här, Issa o jag, är fan topp 4 månader i livet (Issa jag vet att jag sa topp 2 månader till dig men har funderat lite och man har ju ändå haft ett par andra semestermånader som också varit fina).
Vi har än så länge bränt oss ganska ordentligt, förstås. Läste oss till 17 grader innan vi åkte ner och var inte alls beredda på typ högsommarvärme?! Men det gör mig inte så mkt, har inte ont eller frossa så livet leker ändå. Än så länge har vi inte lämnat Banus men ikväll ska vi in till gamla stan. Imorgon ska vi upp på Concha igen, denna gång utan mörkeräventyret som det blev sist (bland det läskigaste någonsin), och nu ska vi upp till den riktiga toppen har vi tänkt. Issa o jag hittade inte 100% rätt där i mörkret. Sen ska vi ut o käka och dricka drinkar o allt sånt gott, blir roligare o berätta i efterhand sen så vi gör så.

Nu ska jag bara berömma mig själv också, går ju i KBT just nu för att förhoppningsvis kunna bli kvitt eller iaf få en bättring kring en fobi som jag lever med. Bara att jag gör det ska jag fan ha cred för, så bra jobb Emma! Men också, som en del i detta har jag ju nu börjat med exponering av det här som är fobin och nu blev det att flyga utan alkohol, lugnande eller ens åksjuketablett/tuggummi (alltså inte flygfobi det handlar om) och jag gjorde det!!!!!!! Är så stolt över mig själv att jag på riktigt har gråtit i omgångar. Det var riktigt jobbigt i början och jag grät då med men andades igenom det, ångesten la sig till slut och resten av resan gick skitbra. Känns så jävla bra att vara påväg åt rätt håll!

Dags att återgå till semesterfirandet, vi fick precis upp skumpa och fruktfat till rummet. Hej!

Hehe säg hej till min svennebränna och svennesolstil. Bär bägge med stolthet...