Tillbaka i både Sverige och vardagen sen ett tag bra tag tillbaka nu. Marbella var trevligt, vi tog oss upp på La Concha utan missöden. Träffade Elin och hennes Tobias en av kvällarna och drack lite drinkar ihop, det var supertrevligt att träffa Elin igen! Kände mig när jag åkte därifrån ganska färdig med Marbella, blev förvånad själv och det kommer kanske ändras i framtiden men som det känns nu så har jag nog faktiskt inget behov av att åka tillbaka dit på ett tag.
Sen dess då, vad har hänt? Jo men jag har jobbat, är ju det livet består av till merpart. Har en rätt kass dag idag och är inne i en väldigt stressig period på jobbet, därav följer här en massa klagande. Har fullt nu nästan varje dag och har mkt nybesök vilket leder till mkt extra admin. Dels tar journalförandet längre tid men det blir också mer jobb i form av träningsprogram som ska klippas ihop. Plus att det tar ju mer tid och energi med nybesök, känna in personen, utförlig undersökning, förklara för patient, lägga upp en plan osv osv. Det tar ju oftast 40 minuter och då finns ingen tid över till att skriva journal. Känner mig väldigt stressad och rätt nedbruten, vilket min ibs-mage reagerar på såklart. Igår när vi var lediga så åt jag en massa skit jag inte borde för magens skull men mådde prima ballerina för var hemma och stressfri. Idag ballade den ur direkt när jag kom till jobbet och har haft ont hela dagen sen utan att ha ätit något opassande. Blir så himla deppig då också, orkade inte träna vilket jag ju helst vill men kände mig hindrad dels av energi och tidsbrist och av magen.
Så länge jag har haft lugnare i arenan har det varit hanterbart för då har jag hunnit ifatt de dagarna, nu när jag har fullt där med och åker hem med en massa journaler kvar att skriva blir det ju bara en hög som byggs på varje dag och jag är trött to be honest.
Okej så, klagat färdigt på det för stunden. Tänkte gå över till att klaga på energin som den feministiska kampen kräver. Det är hela tiden, i allt, överallt. Kan inte bara alla MÄN se "Jag är ingen lättfärdig man" på netflix?! Kvinnor behöver inte, ni lever det helvetet som filmen driver med varje dag, sen var den upplyftande tyckte jag att se och man fick som en liten paus från det här jävla patriarkatet så är man ute efter det så kan jag tipsa om det!
Den handlar alltså om en typisk man som är nöjd över att leva i patriarkatet som går in i en stolpe och vaknar upp i ett matriarkat. Ja men ni hör ju? Se och njut kvinnor/ Se och inse det SJUKA män (och fatta varför vi blir bittra feminister). Tack hej.
Efter detta klagoinlägg tänker jag nog göra ett nytt inlägg där jag lägger in bilder från dagar där jag varit lite mindre bitter.