ÅHHHHHHHH JAG VILL INTEEEE!!!

Jag går ju i sjukgymnastik nu för tiden, eftersom jag lånade daniels longboard och ramlade och drog på mej en korsbandsskada i vänster knä. Så att 2 gånger i veckan befinner jag mig på aktiva rehab på repslagaregatan.

Var på en faktiskt väldigt givande modul imorse, handlade om mål och motivation. Precis vad jag behövde. Sen lunch hos mormor där jag fick spendera 2 timmar åt att försöka övertala henne att mitt liv inte är ett hopplöst fall, tveksamt om jag lyckades. Nu blire lite Bad Romance och sen ska jag bege mig till Magnus, min flintskalliga sjukgymnast som är ett stort fan av The Killers, han va till och med på hultsfred i år. (Nej han är inte 25, han är 50)

Tjoflöjt

Förmiddagen idag va en av de värsta någonsin. Jag va på adecco klockan 9 för att lyssna på lite facklig info, och då hör det till att jag vaknade runt 4 inatt och kunde inte somna om förrän 3 och en halv timme senare, 5 minuter innan klockan ringde. Så grinig som ett as går jag upp för trapporna till Adecco. På vägen till stan hade jag börjat känna mej otroligt obekväm, men jag kunde inte sätta fingret på vad det va. Sen börjar föreläsningen, oh herre jisses. Två fåntrattar som inte hade en aning om vad de pratade om, varav den ena såg ut att få panikångest varje gång hon skulle säga nånting och den andra. Ja den andra förtjänar en egen punkt, han avslutade varenda mening (ibland även vid kommatecken) med att säga mmm.
Vad i helskotta?

-Arbetsgivaravtal... mmm... arbetstagaravtal... mmm... det är viktiga grejer förstår ni! mmmmm

Jag trodde jag skulle bli galen, helt seriöst, jag satt och tittade runt omkring om det bara va jag som la märke till hans schizofreni. Det va det nog inte, men jag hade ju det där obekväma som jag inte kunde sätta fingret på också. Såsmåningom gick det upp för mig "jävla skit, jag har urinvägsinfektion!"

Sen fick jag sitta och våndas med hans jävla mmm och min brinnande mutta i 2 timmar. KUL!

Daniel, min Daniel förstår ni, han är en av de mest omtänksamma personer jag träffat, han är otroligt snäll, han är sådär härligt känslig och han berättar saker för mig lika mycket som han vill veta saker om mig. Han får mig alltid på bra humör (ett litet sms kan räcka), han får mig att göra saker, ta tag i saker jag egentligen inte orkar och han får mig att utvecklas. Han är bäst helt enkelt, jag har ingenting att klaga på.


Uäh, nu blev det nästan lite äckligt mycket. Nu ska jag kela med Tea, pusss

Igår bakade jag jitterbugg, det tog 3 timmar och de blev inte ens särskilt goda. Precis bredvid receptet hade jag skrivit såhär: "23/8-04 Väldigt svårt! 7 på smaken."
Och när jag satt där och letade efter nånting som verkade lockande att baka så tyckte jag att det här lät väldigt inbjudande, tydligen... Nu står det bredvid den där texten "12/10-09 Fortfarande väldigt svårt! 5 på smaken. Give it up!"
Hoppas jag följer mitt råd nästa gång och inte ser det som någon slags utmaning att försöka lyckas bättre den här gången. (HAR JAG INTE BLIVIT BÄTTRE PÅ ATT BAKA PÅ 5 ÅR?!)

Jag och andrea sitter just nu och velar som aldrig förr, det är nog nästan värre än Sanna och mej i mataffären på Kreta. Ska vi gå ut ikväll eller inte??

- Det regnar
- Vet inte många andra som ska ut
- Peppen är inte riktigt där
- Bakis imorron när vi ska baka kanelbullar
- Det är dyrt
+ Ehhh jaaa, vi kanske missar en kul kväll annars?

Nae hörrni, vi hörs! Dags att göra sig redo för fest!