Både festen och manip-utbildningen gick sådär tyvärr. Hade visserligen väldigt trevligt på festen i fredags, Jakob har ju en vän som är kiropraktor, Johanna heter hon. Hon är supergo och jag hängde med henne hela kvällen. Tänkte bjuda ut henne på kompisdejt i veckan faktiskt, hehe ;) Blandad skara människor där, Jakobs pappa och ett par fastrar med respektive och sen "det vanliga" kompisgänget. Staffan var också nere från Uppsala på besök. Jag måste bli bättre på att tänka blogg i min vardag (haha!), jag fotar liksom aldrig nånting annars och det är så mkt roligare att lägga upp inlägg om man har nån fin bild att pryda det med. Det jag menade med att det gick sådär på festen var att jag hade rätt bra huvudvärk och ont i halsen så jag gick hem o knöt mig tidigt. Var ju lika bra förstås för skulle på utbildning som sagt!

Utbildningen igår var bra i grunden. Han som höll i det hade väl ett tänk som jag inte riktigt kan ta till mig i och med att i hans värld är det bara ledjusteringar som hjälper patienterna. Jag jobbar ju inte särskilt mycket med det så kände att det här får jag ta med en skopa salt. Hur som helst, vi fick vara i små grupper och testa på de här teknikerna som han kom med. När tjejerna jag var med undersökte mig så ville de ha lite rådgivning så han kom och kollade också. Kort sagt för icke-fysios: jag kommer ha svårt att bli gravid (enligt honom). För fysios: minskad lordos i cervikalen kommer även att ge minskad lordos i lumbalen på sikt vilket kommer påverka min livmoder och äggstockar negativt så därför kommer det bli svårt att baka barn i min kropp. Saken var den att han bara slängde ur sig det här, jag blev chockad, reagerade med nånting i stil med: "men herregud vad säger du??" vilket då han svarar "har du redan försökt kanske?" på. Ja ni hör ju... Sen började det bli grumligt i mina ögon så låg kvar på britsen med huvudet ner och så säger han nånting i stil med "nu får du inte ta det här så hårt, nu är du terapeut".

Jag hade sagt innan att jag inte ville bli manipulerad i nacken, har ju haft problem med nacken förr men blivit mobiliserad och har mått bra sen dess så jag vill liksom inte in där och rota. Så att han ville kanske övertala mig på ett jäkla märkligt vis eller som Therese sen sa: han vill bara bevisa att han är nytänkande och vet saker som ingen annan vet. Jo tack, brist på empati och någon form av mindervärdeskomplex lär han ju ha. 

Jag tog mitt pick och pack och åkte hem därefter, skippade eftermiddagen helt. Kom hem och spenderade några timmar på soffan i Daniels famn. Kändes lite bättre sen. Sen såg vi på Experimenten på svtplay och det kändes lite sämre igen... Sen såg vi på Så mycket bättre och åt pizza och världen kändes trevligare igen. På måndag ska jag be Kristoffer kika på min nacke, litar betydligt mer på honom än på den där gubben igår. 

Nu har vi en bra dag allihopa! Hejsvejs! 

Nej men hallå!

Försummat bloggen yes men nu fokuserar vi inte på det! Vad händer i livet? Vad går bra och vad går mindre bra? 

Jo jag tycker faktiskt att det känns rätt gött överlag nu för tiden, har bara lite ont i ryggen pga träningsbrist. Jag va för bövelen uppe på 100 kg marklyft förra sommaren, nu vågar jag mig knappt på 50?! Geez louise alltså, det går snabbt att gå ner sig! Som tur är finns ju muskelminne vilket jag hoppas att min kropp implementerat för nu är jag igång lite lätt igen. Vill gärna vara uppe på 100 igen innan årets slut men lets be real, kommer antagligen inte hända innan 2018 års slut om ens då, om ens någonsin! 

Hur som helst, hade Issa här förra veckan och Amanda kom också upp till helgen. Vi var på Dannys show. Det var svinbra, som sist. Kanske inte den där jätte bergochdalbanan i känslor som var sist men det var ju väntat gång nummer 2. Danny och övriga delaktiga presterade på topp precis som sist. Var så himla himla lycklig i helgen! Saknat Issa som en toooook! Vilket man ju känner än mer när hon äntligen är på plats! Såklart saknat Amanda med men henne träffade jag ju också helgen innan på brunch :) I lördags sen turistshoppade vi, dvs på drottninggatan innan vi tog en mysig fika och åkte hem. På kvällen hade Daniel och Jakob fixat käk till oss nere hos Jakob och vi köpte med oss spel. Kanonkäk avlöstes av ett superkul spel som hette ordglapp, tips till julklappsletare! Sen spelade vi även besserwisser vilket aldrig känns särskilt stämningshöjande för min del. Kan en del av människofrågorna, kanske även film och musik men annars är det riktigt jäkla skralt med allmänbildning. Aldrig har uttrycket "man kan inte vara bra på allt" känts så passande. 

Sen i måndags hade jag möte med chefen angående provanställning som går ut om ungefär en månad. Han byggde upp samtalet på så vis att han sa "det här är bra, det här har gått bra och det här funkar bra" vilket ju ledde mig till att tro att helsike! Nu kommer här ett stort fett jävla MEN snart! MEN det gjorde det inte så jag har nu fast anställning och ska till och med få en lite högre lön som jag inte vet riktigt hur mkt högre ännu! Halleluja! Så himla glad! Kickoff-resan till Schladming är också bokad nu så den 10-15 januari ska hela företaget till Alperna och gotta oss. Hur har jag haft sån tur?! (Försöker anamma Daniels ord "inte tur, jag har förtjänat detta för jag är bra på vad jag gör och är en bra, empatisk, trevlig person" men det är svårt).

Tänk vad lätt livet vore om man bara kunde tro på sig själv och se sitt egenvärde! Något att jobba på.... 

Imorgon är det fest hos Jakob och på lördag har jag utbildning i manipulation på jobbet 8.30-17. Bra kombo va?? :D

Här kommer lite bilder:

Den här helgen känns som vi bara snabbspolade förbi. Daniel o jag åkte ner till Linköping i fredags, kom iväg ganska sent från jobbet så hann hem lagom till Idol. Sen gick gårdagen i ett, tog visserligen en väldigt lång sovmorgon, gick upp o åt frukost o gick o la mig en timme till.... men sen! då gick det i ett, jag o mamma gav oss ner på stan o shoppade lite. Jag köpte mig en Carin Wester jacka som jag spanat länge på, så pass länge att den hann sälja slut i Stockholm. När den då fanns i Linköping kände jag att det var ment to be.

Alla helgons dag var ju också igår så sen åkte vi ut till Rystad och Landeryd för att hedra de som inte finns kvar i våra liv. Hedra och reflektera över känns nästan mer rätt att säga. Fortfarande väldigt tungt att hälsa på Mormor. Att förlora någon som står en så nära är inte lätt, än så länge tycker jag inte att det har blivit lättare om jag ska vara ärlig. Jag kanske inte tänker på det lika ofta men när jag gör det känns det minst lika tungt om inte värre. Jag kan känna en så kraftig frustration och ilska att jag liksom måste bita ihop allt vad jag har (bokstavligt talat). Mormor skulle ju vara med när vi gifter oss, när vi får barn och vid fler stora händelser. Jag är ledsen för hennes skull att hon inte fick vara med men också självklart för min egen skull som inte får dela det med henne. En annan sak som gör att det känns så väldigt tungt fortfarande är att när jag tänker på mormor idag så går tankarna per automatik till de där fruktansvärda 3 veckorna och till de sista minuterna i hennes liv, visserligen några fina stunder då med när vi pratade om fina djupa saker men det känns otroligt sorgligt. Jag menar det är ju inte det jag vill minnas, jag vill ju minnas alla fina upplevelser under de 25 åren jag fick tillsammans med min mormor. Som den där gången när jag berättade för henne att jag köpt en massagestav till mamma i present (var väldigt liten och visste inte att det faktiskt är någonting annat än den lilla bläckfisken jag köpt som man ju bara masserade muskler med) och mormors reaktion var fantastisk. Ja, det är nog det mest sorgliga.

Tappade tråden lite men ja, det kanske är bra att skriva ner saker som det här för bearbetningens skull. Blev iaf en hemmakväll igår med och imorse åkte vi tidigt tillbaka till Stockholm. Daniel har jobbat och jag har typ sovit... Har lite journaler kvar att skriva sen i fredags, ska försöka skriva ner dem nu så jag kan komma tillbaka till jobbet imorgon utan något som ligger efter mig.