Oh loooooooord alltså! Jag är så trött! Haft en helt magisk helg, åkte ner i torsdags och sov i stugan. Midsommar på grantorpet är årets höjdpunkt utan tvekan. Det är så himla lyxigt att få hänga med så många av sina närmsta vänner på en så lyxig plats med en så lyxig värd som Jakob är. Vi var även ute på Idö och käkade lunch som tillagades i ett strömlöst kök. Lite surrealistiskt faktiskt, varit där så många gånger med min familj sen jag var liten och nu satt jag där med alla dessa goingar. Ja det var härligt minsann! Utgången på kvällen var tokroligt, vi kom till Palladium och det var tomt men vi hade kul, vi var ju ändå 13 personer och fyllde ut dansgolvet ganska bra ändå, kom ju lite mer folk senare. Igår åkte jag sen upp med Linus, Rebecca och Samuel till Stockholm. Daniel är ledig några dagar till och är i Fredricsons stuga i Tullerum.

Så nu då, sitter här ganska nyligen hemkommen och vet inte hur jag ska kunna ta mig upp ur sängen igen imorgon och åka tillbaka till jobbet. Har haft min första riktiga dag idag och var fullbokad! 11 patienter! Fram till lunch gick det faktiskt över förväntan men sen kom det flera patienter på rad som alla var supersvåra fall. Det var tungt och nu måste jag skriva journalerna här hemma. Jobbar alltså över min första dag? Har satt av 40 minuter imorgon iaf då jag bara ska skriva, sen är jag nästan fullbokad imorgon med så vi får väl se om det blir övertid imorgon med. Inte hållbart.

On a happier note! Bilder från midsommar :D

Sista bilden tagen 04:36 på söndagsmorgonen.

Energinivån är då inte hög om kvällarna. Har gått bredvid i en vecka nu och imorgon börjar jag jobba på egen hand, får en liten mjukstart med bara 4 patienter. Egentligen skulle jag ha gått bredvid den här veckan med men fysion som jag skulle gått bredvid har blivit sjuk så jag fick ta över några av hennes patienter då istället. Pendlar hela tiden mellan att känna mig okej-självsäker och att känna mig så långt ifrån självsäker som det går. Men det är väl bara o ge sig in i det så kommer man förhoppningsvis ut starkare och visare på andra sidan.

Har ju hänt en del andra saker i livet förstås men det enda som finns i mitt huvud är fysioterapi. Det snurrar liksom konstant dygnet runt,  drömmer om det på nätterna också. Känner mig helt slut i huvudet! Förstår ju att det blir såhär i början men otroligt påfrestande ändå. Förra veckan hade vi en utbildningsdag på jobbet, det var skönt att få sitta på föreläsning igen tyckte jag, kände mig lite mer som hemma liksom. Kollegorna verkar ha tyckt att det var lite kämpigt dock. Efter det var det lite sommarfest hemma hos chefen. Jag hade en väldigt trevlig kväll och det var skönt att få umgås lite med de nya kollegorna utanför jobbet. Nästan alla anställda från de olika klinikerna var med också så fick ju träffa allihopa.

I helgen har det ju varit kalasväder och Daniel o jag har försökt utnyttja det till fullo. Låg nere på bryggan i Alviks hamn en liten stund innan vi hoppade in i bilen och åkte ut till Drottningholms slott. Var där en kortis men insåg att vi båda tycker att det är ju betydligt mycket trevligare att sitta nånstans och käka lite gott. Så vi gjorde det istället, satt nere i en hamn ute på Ekerö. När vi väl kom hem blev det soffhäng hela kvällen (efter en gemensam powernap - the best kind of nap).

Igår hände inget speciellt, tränade och övade på lite olika rehabövningar (som sagt, fysioterapi always on my mind). Sånt ska man ju vara bra på nu och practise makes perfect eller vad man säger. Sen på kvällen skulle vi gå Kungsholmen runt tänkte vi. Det är 1,1 mil. Det hade ju varit en lagom ambitiös sträcka men vi bor inte på Kungsholmen, vi bor i Alvik som är över bron och sen en bit till upp i backen. Tog oss inte runt riktigt hela Kungsholmen men det tog oss 2 timmar ändå. Idag är jag mör, mina stackars tensor-infästen...

Wish me luck nu imorgon!

Ny obsession.

Bor 5 minuter härifrån! :D

Första dagen check! Jag hoppas verkligen innerligt att jag kommer se tillbaka på det här om en inte för avlägsen framtid och tänka att jaa det där var ju jobbigt men idag är jag så jävla bra och kan allt. Hehe, sikta mot stjärnorna så når man kanske till månen iaf brukar man väl säga? Det gick bra idag, väldigt mycket intryck såklart så jag är trött som sjutton. Jag har otroligt duktiga kollegor och jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt från dem, sen ska jag också försöka att inte få mindrevärdeskomplex när jag jämför mig med dem..... Ska inte jämföra alls förresten, de har ju massa erfarenhet och vidareutbildningar. Det kommer jag med ha om några år, ser fram emot det! Finns redan på Agilos hemsida nu, känns verkligen så himla häftigt! Och overkligt ofcourse.

Tränade efter jobbet lite lätt, testade lite olika "rehabövningar" bara och så cyklade jag (eftersom att det var knökfullt på gymmet). Efter att jag sprang två gånger förra veckan har ett muskelfäste blivit irriterat i höften, tensorn då förstås som jag haft problem med sen innan. Så ska jag stå med all vikt på vänster ben gör det ont. Jag måste vara en sån där person som får fibromyalgi till slut, har alltid ont nånstans. Eller är jag bara gnällig som fan? Oklart än så länge, time will tell.

Tog mig sen typ 1,5 timme att slänga in lite kyckling i ugnen. Var så trött så jag tog 15 pauser i förberedandet.... Oh well, blev klart till slut och det blev supergott till och med. Nu är det hög tid att sova, ännu en dag med korvstoppning väntar imorgon! :D

De här bilderna tar liksom inte slut! 

Dan före dopparedan var det här! Vi är nog många gamla klasskompisar nu som sitter och är lite smånervösa för morgondagen. Första dagen som fysioterapeut på riktigt! Jag är ju självklart inte bara lite nervös, jag blir inte lite nervös, jag blir väldigt nervös. Men börjar känna mig väldigt taggad också! Ska bli skönt att få börja istället för att gå o vara nervös för att börja. Det ska också bli rätt gött att komma in i rutiner igen, jag blir så enormt förslappad när jag bara är ledig såhär, nu när ingen annan är ledig så jag bara sitter hela dagarna och glor på serier typ. Plus att jag känner ju fortfarande lite att jag är på besök här, det hjälper att jag har mina saker här förstås men att faktiskt ha något att göra om dagarna här också, det hjälper nog ännu lite mer.

Vi har faktiskt kommit iordning rätt så bra här nu. Jag har bara en flyttlåda kvar att packa upp och den kan jag inte riktigt packa upp förrän vi varit och köpt oss lite mer förvaring. Det får bli nästa helg. Vi körde ju ett ordentligt race igår ute på Bromma Blocks som det heter, ett köpcentrum här i närheten. Köpte oss en mini-gasolgrill också lite spontant sådär så igår grillade vi, idag grillar vi och antagligen grillar vi imorron igen. Bjöd Jakob på lite käk här igår också, han var väldigt imponerad över hur långt vi kommit på bara 2 dagar. Det är jag med, nu är det ju jättefint här! Vaknade imorse och tänkte direkt att "åh, nu måste jag ju ut o kolla så det är lika fint i dagsljus" och det var det minsann!

Idag har jag provåkt till jobbet, det gick väldigt smidigt faktiskt och tog ungefär 45 minuter dörr till dörr. Nä, nu ska jag kolla till maten. Lycka till klassen och lycka till Emmzolo, vi ska nog kunna lösa det här!

Från i fredags när jag o Daniel var ute o käka på Urban Deli.

Här ligger jag, fortfarande kvar i sängen, och tänker på dagens agenda. Solen skiner ute, vilket ju är supertrevligt egentligen men jag känner mig stressad och behöver få saker gjorda så hoppas lite att det ska bli molnigt... 

Glömde skriva det i mitt förra inlägg, nu när jag packade ihop lägenheten i Malmö så behövde ju saker och ting rensas bort, dvs jag fick gå igenom allting. Hittade då gamla kuvert från mormor. På ett kuvert stod det något i stil med: "Lycka till med flytten, här kommer lite bidrag". I kuvertet låg 1500 kronor. Jag fick väl det förra gången jag flyttade antagligen men det känns ändå som att hon har varit med mig nu i flytten. Behöver väl egentligen inte säga det men jag kan inte sluta gråta när jag tänker på det. Fina fina mormor.

Så, då ska man väl återgå till att göra någonting vettigt. Vi får se vad det blir bara, kanske sover lite till, kanske går ut i solen eller så kanske jag packar upp lite mer. Tycker faktiskt att alla alternativ är vettiga.

Åh vad helgen har gått i ett! Det har väl fortfarande inte slutat helt iof men nu är jag iaf i Stockholm. Sedan i torsdags har jag fortsatt att känna mig lite sådär tom och nedstämd, lite som att hopplöshetskänslor smyger sig på ibland. Tur är väl att jag kan se det som den efter-studentlivet-bakfylla det är, blandat med lite pre-arbetslivet-ångest kanske. Inte att missuppfattas! Är taggad till tusen på att börja jobba på Agilo men att jobba heltid hela sommaren - mindre tagg på den. 

Helgen gick i packandets och slängandets tecken, känner mig helt tömd på energi och tömd på känslor. Vem kom på att jag skulle flytta upp samma helg som examen? Ja det var ju jag förstås, tänkte nog inte riktigt på risken att bli utbränd över en helg. Till slut kom vi iväg från Malmö iaf, mellanlandade i Linköping söndag natt och sen åkte vi de sista milen med flyttlasset upp hit igår. Har fått in mina kläder i garderoben som Daniel byggt ihop (Ikea alltså) men resten står kvar här i en enda röra. Ska försöka få in så mycket som möjligt på sin rätta plats den här veckan innan jag börjar jobba på måndag men ska också passa på att vara lite ledig och se staden och omgivningarna. 

Igår var faktiskt jag o Daniel ute på en liten löptur, stannade också vid utegymmet en stund. Knän o höfter klarade sig ganska bra till och med och vi såg (nästan för somliga) en bäver! Har tänkt ge mig ner till SATS här nu i eftermiddag och bli medlem. Men vi får se, ska också hem till Linus o grilla ikväll och packa upp köket här hemma. Kanske prioriterar bort träningen en dag till.

Ett par bilder till från examen (best day of my life) kommer här!

Och så en bild från lördagens middag på VESPA i Västra hamnen.

Examen

Nu är det klart, jag har tagit examen! Känns som att jag skriver ett sånt där inlägg nu som man kommer gå tillbaka till och läsa om och om igen, no pressure eller så att det ska bli bra... Vad ska man ens säga? Gårdagen, 1 juni 2017, var en magisk dag. Redan på tåget mot Lund på förmiddagen började tårarna rulla nerför kinderna. Sen handlar det ju om mer än bara examen för mig, ska ju också flytta 60 mil.

Vi träffades hela gänget (Niklas var dock där med sina päron) på Grand i Lund klockan 12 för en prehögtidslunch. Alla supervälklädda och finare än någonsin. Åt gott och blev bjudna på maten av Martins alldeles för snälla pappa. Efter det begav vi oss mot AF-borgen och dess takterass, där mötte vi upp fler från klassen och större delen av klassen kom faktiskt dit. Vi skålade med bubbel och fotade och kom över de värsta nerverna tillsammans. Sen var det dags att gå ner till den stora salen för att förbereda oss inför högtiden, gick igenom hur vi skulle gå in och ut och sjunga och sånt.

Väl dags för högtiden 17.00. Vi gick in till Top Gun Anthem, långsamt gick vi och pampigt var det. Ni vet när alla anhöriga stod där och vi gick in på ett led genom mittgången och fram till våra platser. En one of a kind - känsla, som hela högtiden egentligen gav. Det hölls tal och det sjöngs och spelades musik. Jag lyckades hålla mig från att börja gråta under större delen av högtiden, tills det var dags för oss kåraktiva att gå upp och få våra priser för våra insatser i kåren. Det var liksom jag och alla mina närmsta vänner från klassen som stod där uppe då och näe, då gick det faktiskt inte längre. Plus att Sofia, ordförande i kåren, höll ett fint tal till oss och att när hon ropade upp mitt namn hörde jag jublet från min rad med anhöriga där bak. Mycket mycket känslor men det är ju fantastiskt.
Sen sjöng hela klassen Goliat tillsammans innan vi dansade ut till Can't stop the feeling, också det en helt fantastisk känsla (som allt som sagt). Jag fick dessutom dansa ut jämsides med min bästis och partner in crime under dessa tre år vilket ju bara var pricken över i:t.

När sen mamma o pappa, Eric, Marie, Daniel, Jullan o Johanna kom ut för att gratta mig så brast det ju igen. Sådan tokladdning som bara går ur kroppen sådär. Sen fotade vi lite (läs mkt) utanför vid fontänen innan vi rörde oss mot Malmö. Vi hade bokat bord högst upp på Kitchen and table skybar på Malmö Live. Magisk kväll!! Fick ett fantastiskt bord vid fönstret mot turning torso, havet och solnedgången. Det var så himla vackert och det kändes som ännu ett fint avsked, denna gång från denna underbara stad som jag fått kalla mitt hem de senaste 5 åren. Man kan faktiskt hysa stor kärlek även för platser...

Så idag då, Daniel fyller år vilket ju är trevligt att fira men jag känner mig mest tom. Hej antiklimax. Pendlar mellan att känna mig hoppfull och taggad och att mer känna panik och sorg. Det är väl naturligt antar jag. Som Daniel skulle säga så är det ju en spännande tid nu, massa nytt framför mig. Det är ju bara det att jag älskar mitt liv här, mina vänner, staden, lägenheten osv så idag känns det som att ångest är ett mer passande ord. Jag kommer liksom inte kunna gå till skolan och träffa mina vänner varje dag längre? Bara det är ju reason enough för att bli ledsen, vilket jag blir nu, jätteledsen.
Men det är faktiskt okej det med.

För att avsluta inlägget med lite gladare ton så är jag otroligt glad, nöjd och stolt över att ha tagit examen, från Lunds universitet dessutom. Att ha varit delaktig i kåren och Lunds studentliv är jag faktiskt också stolt över, att jag är glad över det behöver ju knappt nämnas! Det har gett mig otroligt mycket glädje och vänskaper jag alltid kommer värdera högt - ett rikare liv helt enkelt. 

Sådär, nu ger jag mig ut i arbetslivet (om en vecka) och ska göra mitt bästa för att ta hand om er medmänniskor! 

DET är ju faktiskt väldigt spännande.

MVH FYSIOTERAPEUTEN EMMA