I väntan på vad som kommer sen...

Det är en jobbig skolvecka som väntar nu, två uppsatser som ska in, hålla engelskatal på onsdag och diverse smågrejer. Jag orkar inte ta tag i någonting, som jag inte har gjort på hela året, sjukt vad min stresstålighetsnivå har sjunkit.

Jag känner många krav just nu och krav är jobbigt.
Skolan gör sitt men främst är det jag själv. Jag själv och mina jävla problem. Utåt sett vill jag inte verka förändrad, jag vill ju vara den där tjejen som jag inte för länge sen va.
Vad fan hände? Ja inte vet jag, men nu sitter jag här med min ångest och hoppas på att det inte ska gå neråt igen. Jag har haft ett par jättebra veckor men oron för att det ska gå downhill igen finns hela tiden där. Någon som behöver lära sig att leva i nuet här ja.
Men kommer den vet jag att jag klarar det, jag har gjort det förr och kommer göra det igen.

Vikten av att ha ett bra "supportteam" dvs familj och vänner är oerhört stor, och det känner jag att jag har. Jag har en helt underbar familj och de bästa vännerna någon kan ha. Så tack till er och bare with me (vad nu det blir på svenska) <3

Anyways, för att försöka släppa alla miljoner tankar ett tag, idag hade vi balträning, det går inte sådär jättebra för mej och Nicke. Vi hoppar mest runt i vår egna lilla takt... Men det löser sej, massa med tid kvar! Kul har vi ju iaf :)

pusshejss

Just talk yourself up

And tear yourself down

You built your wooden wall

Now find a way around

Well what's the problem?