I väntan på vad som kommer sen...

Energinivån är då inte hög om kvällarna. Har gått bredvid i en vecka nu och imorgon börjar jag jobba på egen hand, får en liten mjukstart med bara 4 patienter. Egentligen skulle jag ha gått bredvid den här veckan med men fysion som jag skulle gått bredvid har blivit sjuk så jag fick ta över några av hennes patienter då istället. Pendlar hela tiden mellan att känna mig okej-självsäker och att känna mig så långt ifrån självsäker som det går. Men det är väl bara o ge sig in i det så kommer man förhoppningsvis ut starkare och visare på andra sidan.

Har ju hänt en del andra saker i livet förstås men det enda som finns i mitt huvud är fysioterapi. Det snurrar liksom konstant dygnet runt, drömmer om det på nätterna också. Känner mig helt slut i huvudet! Förstår ju att det blir såhär i början men otroligt påfrestande ändå. Förra veckan hade vi en utbildningsdag på jobbet, det var skönt att få sitta på föreläsning igen tyckte jag, kände mig lite mer som hemma liksom. Kollegorna verkar ha tyckt att det var lite kämpigt dock. Efter det var det lite sommarfest hemma hos chefen. Jag hade en väldigt trevlig kväll och det var skönt att få umgås lite med de nya kollegorna utanför jobbet. Nästan alla anställda från de olika klinikerna var med också så fick ju träffa allihopa.

I helgen har det ju varit kalasväder och Daniel o jag har försökt utnyttja det till fullo. Låg nere på bryggan i Alviks hamn en liten stund innan vi hoppade in i bilen och åkte ut till Drottningholms slott. Var där en kortis men insåg att vi båda tycker att det är ju betydligt mycket trevligare att sitta nånstans och käka lite gott. Så vi gjorde det istället, satt nere i en hamn ute på Ekerö. När vi väl kom hem blev det soffhäng hela kvällen (efter en gemensam powernap - the best kind of nap).

Igår hände inget speciellt, tränade och övade på lite olika rehabövningar (som sagt, fysioterapi always on my mind). Sånt ska man ju vara bra på nu och practise makes perfect eller vad man säger. Sen på kvällen skulle vi gå Kungsholmen runt tänkte vi. Det är 1,1 mil. Det hade ju varit en lagom ambitiös sträcka men vi bor inte på Kungsholmen, vi bor i Alvik som är över bron och sen en bit till upp i backen. Tog oss inte runt riktigt hela Kungsholmen men det tog oss 2 timmar ändå. Idag är jag mör, mina stackars tensor-infästen...

Wish me luck nu imorgon!