Gått en vecka nu på mitt nya jobb som fysioterapeut. Sista dagen fick jag dock åka hem igen efter bara en patient, hade tappat rösten. Har varit förkyld hela veckan och haft lite feberkänningar från och till men har ändå jobbat. Vill ju fan inte sjuka mig min första vecka! Men torsdag kväll började jag låta lite som en pojke mitt i målbrottet och när jag vaknade igår kunde jag bara väsa fram korta meningar. Försov mig lite så då ville jag inte ställa in första så nära inpå och egentligen så mådde jag nog bättre än vad jag har gjort på hela veckan, det bara lät inte så. Svårt att försvara det för patienterna dock. Så sen åkte jag hem och sov i 4 timmar! Det var nog välbehövligt för var ändå lika trött sen på kvällen.
Hur har veckan gått då? Jo men helt okej, det har verkligen varit djupa dalar och nästan lika höga toppar. Stressnivån framförallt har ju varit på en tokhög nivå med alla journaler osv. Det funkar inte att sätta sig o skriva när man kommer hem! Måste verkligen kunna lämna jobbet på jobbet annars kommer jag med största sannolikhet att bränna ut mig. Efter de två/tre första dagarna som var lite smått katastrofala i mängden patienter blev jag bättre på att blockera i mitt schema så jag hann med o skriva färdigt mina journaler innan jag gick hem. Sen har ju den här veckan varit unik på flera sätt, det har varit min första vecka och jag har haft till största del nybesök. För er som är i branschen (läs Issa) så vet ni att nybesök tar mycket mer energi och tid både med undersökning och journalförande. Så kommer det ju inte att vara i fortsättningen som tur är.
I måndags fick jag faktiskt ett mail från min chef där han bara kollade hur det var med mig, hur det hade gått med alla nya patienter och uppmuntrade mig till att blockera i mitt schema så jag skulle hinna med. Det här mailet hamnade i min skräppost så jag såg det först igår. Himla synd, hade kanske sluppit ett o annat breakdown här hemma om jag bara hade sett det.
Annars då? Nä ingenting. Eric skulle ha kommit hit i helgen men fick skjuta på det till nästa helg nu när både jag och Daniel går och hostar konstant... Var på en kort AW i onsdags också med kollegorna. Men ja, visst är det jobbet som tar upp 95% av tankeverksamheten just nu.
Lyxen att få vara sambo... har ni ramlat in i tråkiga rutiner och har svårt att uppskatta varandra och tiden med varandra så kan jag rekommendera er att bli distans-särbos i ett par år. Då uppskattar man varje sekund ska ni veta!
Idag är Daniel iväg o spelar golf och ikväll ska han också iväg. Han påstår själv att frukosten på sängen inte berodde på dåligt samvete men jag är lite skeptisk till det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar