I väntan på vad som kommer sen...

Den här helgen känns som vi bara snabbspolade förbi. Daniel o jag åkte ner till Linköping i fredags, kom iväg ganska sent från jobbet så hann hem lagom till Idol. Sen gick gårdagen i ett, tog visserligen en väldigt lång sovmorgon, gick upp o åt frukost o gick o la mig en timme till.... men sen! då gick det i ett, jag o mamma gav oss ner på stan o shoppade lite. Jag köpte mig en Carin Wester jacka som jag spanat länge på, så pass länge att den hann sälja slut i Stockholm. När den då fanns i Linköping kände jag att det var ment to be.

Alla helgons dag var ju också igår så sen åkte vi ut till Rystad och Landeryd för att hedra de som inte finns kvar i våra liv. Hedra och reflektera över känns nästan mer rätt att säga. Fortfarande väldigt tungt att hälsa på Mormor. Att förlora någon som står en så nära är inte lätt, än så länge tycker jag inte att det har blivit lättare om jag ska vara ärlig. Jag kanske inte tänker på det lika ofta men när jag gör det känns det minst lika tungt om inte värre. Jag kan känna en så kraftig frustration och ilska att jag liksom måste bita ihop allt vad jag har (bokstavligt talat). Mormor skulle ju vara med när vi gifter oss, när vi får barn och vid fler stora händelser. Jag är ledsen för hennes skull att hon inte fick vara med men också självklart för min egen skull som inte får dela det med henne. En annan sak som gör att det känns så väldigt tungt fortfarande är att när jag tänker på mormor idag så går tankarna per automatik till de där fruktansvärda 3 veckorna och till de sista minuterna i hennes liv, visserligen några fina stunder då med när vi pratade om fina djupa saker men det känns otroligt sorgligt. Jag menar det är ju inte det jag vill minnas, jag vill ju minnas alla fina upplevelser under de 25 åren jag fick tillsammans med min mormor. Som den där gången när jag berättade för henne att jag köpt en massagestav till mamma i present (var väldigt liten och visste inte att det faktiskt är någonting annat än den lilla bläckfisken jag köpt som man ju bara masserade muskler med) och mormors reaktion var fantastisk. Ja, det är nog det mest sorgliga.

Tappade tråden lite men ja, det kanske är bra att skriva ner saker som det här för bearbetningens skull. Blev iaf en hemmakväll igår med och imorse åkte vi tidigt tillbaka till Stockholm. Daniel har jobbat och jag har typ sovit... Har lite journaler kvar att skriva sen i fredags, ska försöka skriva ner dem nu så jag kan komma tillbaka till jobbet imorgon utan något som ligger efter mig.