I väntan på vad som kommer sen...

Hehe fått en utskällning av min trognaste följare så bäst att jag uppdaterar på riktigt. Börjar väl med det som alltid är mest på tapeten, jobbet då. Det har väl känts ganska bra på sista tiden ändå, vet inte om det är för att jag har vetat om att jag snart skulle få en paus eller vad det är. Efter min lediga vecka nu i sommar så hade jag ett litet utvecklingssamtal med en av mina chefer där jag berättade att jag har kämpat som ett djur i sommar men att det har gått bra och att Kristoffer som jag jobbade med en del där i början och även gick bredvid var superpedagogisk och jag trivdes väldigt bra med honom. En av sjukgymnasterna på jobbet har sagt upp sig och då valde cheferna att planera om lite och placera mig 2 dagar i veckan på kliniken i city och 3 dagar i veckan på kliniken i arenastaden. I arenastaden är inte trycket riktigt lika hårt och där jobbar Kristoffer nu så det känns faktiskt skitbra! Plus att det kommer finnas en till sjukgymnast på citykliniken från och med september. Jag är inte van vid att ha en arbetsgivare som faktiskt lyssnar på mig och tar till sig och ändrar om för att det ska bli bättre för mig och jag antar att det också är det bästa för företaget, men jäklar vad det känns bra!
Hade dock någon natt här nyligen där jag vaknade typ 3 ggr med hjärtklappning och tänkte på olika patienter, not a good sign, fullt medveten! Men det blir bättre och jag hoppas att det kommer kännas bättre när jag kommer tillbaka om 1,5 vecka.

Så, det som annars är väldigt aktuellt nu är att jag är nere i Malmöööööö! Åh härliga Malmö! Det är ju så hemma, så bekant och jag har saknat det. Känner mig liksom fridfull och lugn på ett helt annat sätt här. Stockholm är fan loco, fint och trevligt och sådär men ändå loco. Idag började vi på vår första vidareutbildningskurs nämligen, OMT steg 1. Det är samma färdighetslärare som vi hade i termin 6, otroligt pedagogisk och får allt att låta så självklart så jag är hoppfull inför fortsättningen av kursen. Bokat upp mig så jag ska träffa alla vänner nu när jag är nere. Ser fram emot allt för jag har saknat dem som en tok. Tror, eller vet egentligen att den här sommaren hade varit mycket lättare om jag bara hade haft nån av dem i närheten.

I helgen var jag på AW med jobbet, blev sent o jag var lite småbakis i lördags när jag vaknade. Perspektivet på sent har förövrigt ändrats en del, tror jag åkte hem vid typ halv 1... haha. Sen i lördags kom mamma, pappa o Eric upp till Stockholm för att hämta Erics stolar och lämna nycklar till Erics lägenhet, eftersom jag skulle bo här nu då. Daniel sprang midnattsloppet i lördags och jag o övriga familjen var på Nytorget och såg Danny. Därefter käkade vi och satt precis vid midnattsloppet-banan. Stod ute hela familjen när Daniel sprang förbi och hejade! Kände mig stolt som en tupp och blev sådär tokglad och fnittrig som jag brukar bli när jag inte har sett honom på länge. Länge, perspektivet på det har också förändrats. För bara några månader sen var ju 6 veckor lång tid, nu känns en helg som lång tid att vara utan honom.

Apropå Daniel, vi hade ju vår 8-års dag förra veckan. I 8 år har jag älskat en person, det är ändå väldigt mycket kärlek och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som fått ha kärleken så länge i mitt liv redan vid 27 års ålder. Nu pratar jag ju romantisk kärlek, annan kärlek är minst lika viktig förstås. Hur som helst jobbade Daniel sent men när jag kom hem hade han ändå förberett en mysig kväll. Låg en lapp på golvet innanför dörren med instruktioner för mig att följa snöret. Snöret tog mig till fler fina lappar, en bukett rosor, champagne, choklad och hallon, in i badrummet med instruktioner att ta ett bad. När han sen kom hem lagade han mat och jag kände mig bortskämd deluxe.

Så, nu är det nog bara Issa som läst hela vägen hit så jag nöjer mig här!