Det där sista vi firade i fredags förresten var att Daniel numera är delägare i MOHV. Han, Limpan och en tredje kille från ett annat företag ska öppna MOHV Bromma. Det är så jäkla häftigt! Men sen jag först lärde känna Daniel så har jag vetat att han är en väldigt driven person så jag kan ändå inte säga att jag är förvånad. Kanske hade jag trott att det skulle ta ett par år till och kanske hade jag trott att det skulle blivit i Linköping men varför vänta antar jag? Vi har väl ingen direkt brådska hem till Linköping heller och jag får ju ge Stockholm en ärlig chans. Det gör man kanske inte på bara ett halvår/år.
I fredags sen åkte Daniel ut till Grand Saltsjöbaden för att gå på MOHV awards. Mina snälla föräldrar kom då hit och höll mig sällskap, fick till och med sovsällskap av Tea medan de sov på hotell. Igår var vi ute och tittade på omgivningarna kring den nya lägenheten. Tror det kommer bli bra. Är lite smått orolig för gymmet som är enormt, jag trivs ju så bra på mitt lilla gym som dessutom har tjejgym. Kommer ju iaf kunna gå med Daniel o träna här så det får väl väga upp då tänker jag. Blev en hemmakväll igår, Daniel var sliten och jag var bara seg, vi hade planerat att åka till Fotografiska för att se utställningen "We have a dream" men den fick bli idag istället. Bilderna var inte genomgående fantastiska men det var mycket text till varje bild med väldigt gripande historier så jag tycker ändå att det var värt besöket. Var också inne på en annan utställning med Diesels reklamkampanjer under 90- och 00-tal. Sällan skådad ironi där de satte fingret på så många olika stora samhällsfrågor. Tyckte det var fantastiskt och sådär lagom provocerande. Googla det! Kontrasten mellan de båda utställningarna tillförde ju också en hel del till dagen, hoppas att det är ett medvetet val att ha de båda samtidigt.
Den där Diesel-utställningen fick mig att börja gå och fundera en hel del. För att de här bilderna riktade sig till de som förstod deras budskap, de som förstod tragiken i hur kvinnor och män framställs i media, hur olika religioner och olika hudfärg osv behandlas olika. För mig så var det här en spännande utställning just för att jag kunde ta till mig deras budskap och jag uppfattade ju utställningen som det "skämt" det var, det kändes så självklart att alla måste ju se på de här bilderna på samma sätt som jag gör. Det var det här jag sen började fundera på, hur läskigt det är att alla inte gör det. Det känns också som att alla de här främlingsfientliga åsikterna blir mer och mer accepterade, alltså jag menar kolla bara på alla Trumps anhängare. De verkar ju inte skämmas fastän att de i mina ögon borde göra det. Också läskigt.
Så, babbel babbel.
Här kommer bilder istället:
Från firandet i torsdags.
Från gårdagens tapaskväll.
Från restaurangen på Fotografiska idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar