Ni vet när man var yngre och kanske var bjuden på någon fest men var orolig för att ingen man känner skulle komma? Andra personer från skolan skulle självklart dit men inte någon av de som du anser vara din vän. Eller när man var ännu mindre och ens bästis var sjuk och man önskade nästan att man själv var sjuk också? Nu är vi ju självklart vuxna människor här så det är ju inte samma sak men det är så familjärt i skolan och kåren framförallt att man kan ju alltid åka dit ändå, trots att ens bästis är sjuk.. Det finns en anledning att vi välkomnar in de nya novischerna till fysioterapeutfamiljen och ingenting annat. Ja, men ni förstår kanske vad jag menar?
Tiden som student i Lund och på fysioterapeutproggrammet har verkligen varit, är och kommer alltid att vara en unik tid i mitt liv som jag sen kommer se tillbaka på med så otroligt mycket glädje och kärlek. Oh well, låter som ett farväl så nu får jag sluta! Ska ta vara på den terminen jag har kvar :)
I fredags tog Lukas och Elli examen, vi firade genom att kidnappa dem och ha en överraskningsfest! Vi var också med på högtiden, var kul att se en sån innan det är vår tur! I helgen blev det sen jobb, i lördags kom jag dock till jobbet med gråten i halsen, fick en kram av Kicki och började storgråta... Vi kan kalla det tillfällig utbrändhet pga sömnbrist, press som släppt efter redovisningen och som jag senare fick veta lingonvecka. Vi var en för mycket på jobbet så jag fick ta o åka hem igen efter en timme. Skulle kunna ösa ur mig massa kärlek här nu också för jag har så himla fina kollegor! Men jag tror att jag sparar på det ett tag.
Värst vad jag känner mig kärleksfull idag! Dags för en promenad i solen :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar